Sömnlösa nätter och sömnparalys

Hej! :D

Hur är det med er? Allt väl? Själv är det helt okej faktiskt. Har haft lite svårt att sova på sistone. Natten mot torsdagen så kunde jag inte sova alls och det var hemskt. Jag avskyr att behöva vara vaken hela natten för att min hjärna inte kan låta mig somna i lugn och ro. Jag har haft det såhär till och från och det är lika frustrerande varje gång.. Usch!

Denna gången hade jag så mycket tankar och en del flashbacks. jag brukar få lite flashbacks till och från, det kommer ofta i perioder för mig. Mycket har med allt jag har varit med om och jag har sökt om hjälp redan i somras med att få bukt med mitt förflutna. Fick ju aldrig den möjligheten förut så självklart passar jag på när jag väl har chansen, även fast min tillit inte har alltid har funnits då jag var så sviken av ''vuxenvärlden'' under så många år. Dock kan jag säga att denna psykolog jag träffade i somras, med hjälp av skolkuratorn, var inte den bästa alls. Hon var bara en resurs för det är brist med riktiga psykologer i staden jag går i, vilket är sorgligt för det är brist på pengar och jag behöver en som kan sitt jobb. Nä som sagt, denna resurs till psykolog var så virrig och jag orkade inte tillslut att älta om det gamla gång på gång, jag vill komma vidare. Men men.. I am still searching for a new one!

Däremot så var jag med om en sömnparalys för inte så länge sedan. Jag har läst mycket om det och jag har varit rädd för att det ska hända även mig. Tanken att vara medveten men inte kunna röra på sig, vara ''fast'' i drömmen etc asså det skrämmer mig! Så det hände mig också och skrämde livet ur mig samtidigt då jag hade en mardröm också. 

Jag var rätt trött den dagen så jag somnade i sängen när jag kom hem från skolan. Jag drömde att jag låg och sov/vilade på en soffa i ett rum. Jag var även medvetande vid det här lagen utan att jag visste om det fullt ut förens den där demonen kom...
(en snabb illlustration över hur det såg ut för mig)

Jag såg den och trodde det var någon jag kände så jag sträkte fram handen och kallade på personen. Då vände den sig om och jag kunde enbart se dom där glödande ögonen och hur den började gå, väldigt snabbt mot mig, nästan springande. Jag brukar vanligen vakna innan ''mardrömmen tar mig'' så att säga, men denna gången kunde jag inte röra mig, jag kunde inte ens vakna. Jag halvsov vid detta laget så det gjorde saken bara värre. Jag var fast i drömmen och jag kände hur adrenalinet började ösa inom mig men inget hjälpte. Jag ville bara skrika men jag var förlamad och fast, det ända jag kunde känna var hur jag började skaka i kroppen.

När demonen var bara några centimeter från mitt ansikte eller så, då vaknade jag och skakade som in i helvete. Kallsvettig var jag också och var väldigt rädd. Något jag fruktade, som var sömnparalys bland annat, blev verklighet och skrämde livet ur mig. Jag har inte haft någon sömnparalys sedan dess *pust* men tanken skrämmer mig fortfarande.

Nä fy vad ens hjärna och kropp kan åstakomma med.. :/ 

Kommentera här: