Har inte riktigt tiden...

Hej hörrni!
 
Ja, jag bloggade inte mycket igår, hade ingen ork riktigt. Mådde heller inte så bra samt att jag var mycket upptagen med skolarbeten. Jag insåg just nu att jag inte riktigt har tiden för tillfället. Det är mycket på gång just nu, både skolmässigt samt i privatlivet. Sådant händer liksom och ja lite tråkigt är det när man började komma in i bloggvärlden liksom.

Jag kan förvarna att det inte lär bli så mycket uppdateringar just på grund av detta. Hoppas iallafall att ni förstår ❤️
Jag kommer fortsätta hålla i frågestunden och svaren kommer upp imon kan jag lova 😊  Tack för er förståelse and see you around! ❤️
 
🍁
 

Att må dåligt är inte''tonårsnoja''

Jag är så trött på en del människor som inte tar en seriöst när man mår dåligt. Det är så många unga idag som mår dåligt. Själv har man haft depression och går igenom perioder med ångest som resultat efter all skit jag har gått igenom som fosterhemsplacerad. Jag har hört en del konstiga kommentarer men aldrig att det skulle ''klassas som tonårsnoja''. Det var ju några individer som tyckte på att när unga säger att dom inte mår bra, att dom var deppade eller hade ångest eller vad som heslt, så vad det tonårsnoja bara. Inget att oroa sig över. ''Tonåringar går ju igenom faser med tanke på alla hormoner''.

Visst, när man kommer in i puberteten så är det hormoner hit och dit. Been there done that still doing that MEN det är en himla skillnad när det kommer till ens psykiska välmående. När man mår dåligt som ung, när man har depression eller ångest eller något annat som påverkar ens psykiska välmående, då är det INTE ''tonårsnoja''. Det ska heller inte anses som ''tonårsnoja''. Man ska ta sådana saker seriöst och inte bortförklara det med något ord som ''tonårsnoja''. Jag själv vet hur det är när människor bortförklarade saker och ting när jag växte upp. Ingen i min dåvarande fosterfamilj samt socialen tog mig på allvar när jag var självmordsbenägen som 12-åring exempelvis. ''Alla mår ju dåligt nån gång ju''. Aa jo, till den nivå att man vill begå självmord? Skulle inte tro det...

Jag tycker att man som samhälle borde ta psykisk ohälsa mer seriöst. Både för unga och vuxna. Det är brister på båda sidor och jag tycker det ska tas mer seriöst. Ungas psykiska ohälsa tas ibland inte seriöst utan bortförklaras som jag beskrev här. Vuxnas psykiska ohälsas bortförklaras ibland också med mediciner (framförallt när mediciner inte hjälper) eller att man inte får den hjälp man behöver. Man har ju hört om dom som mådde så dåligt, sökte hjälp men inget hände och begick självmord tillslut. Så ska det inte vara!

Jag är ganska besviken på hur samhället hanterar det. Jag vet att jag inte kan få alla människor att hålla med mig och det är inte vad jag tänker göra heller. Det kommer alltid vara någon som inte håller med. Däremot så vill jag sprida lite förståelse bland människor. Det funkar bättre och jag hoppas samhället vaknar mer kring detta ämne. att må dåligt är inget ''skämt''. Att må dåligt är inte ''tonårsnoja''. Att må dåligt är S E R I Ö S T.

(Gammal photoshoot-uppgift från när jag gick första året i gymnasiet)
🍁

Lång mental dag

Inväntar nu tåget tillbaka och dagen har varit helt okej faktiskt. Riktigt skönt att få träffa lite underbara människor typ. Har fått prata mycket om psykisk ohälsa och jobbiga killar, samt ätit pizza så dagen har bra. Iallafall kul med sociala människor för en gång skull....

Vi har mest pratat som sagt om psykisk ohälsa och hur det påverkar våra liv. Jag och en av kompisarna här, som också har det jobbigt i livet, har pratat mest då vi står varandra mer nära än resten. Vi har inte kommit fram till något mer än bara diskuterat om självskadebeteende, ätstörningar, depression i sig och allt det. Känna så himla bra att ha nån som förstår en till 1000%😊

När man kommer ska man kanske försöka få någon mat i sig om man överhuvudtaget orkar det. Som sagt ibland försvinner matlusten helt när man inte mår så bra rent mentalt. Så denna dag har varit roligt samt jädrigt mycket mentalt men det behövs ibland faktiskt😀