Kroppskomplex..
Hej och god förmiddag! ^^
Jösses natten säger jag bara... sov inte bra alls. Var väldigt trött och gick och la mig vid 11 och somnade väl vid 12. Sedan vaknade jag upp vid 4 på morgonen och kunde inte sova på ungefär 2 timmar. Låg där i sängen och frös. Mina tankar cirkulerade i 190 i huvudet och jag mådde rent psykiskt dåligt. Hade massor av tankar och trodde min ångest skulle börja komma. Lyckades faktiskt hindra den denna gången vilket är ett plus! Jag vet inte vad som riktigt orsakade detta men det var riktigt, riktigt tungt och jobbigt. Jag minns att jag kände mig värdelös, kände mig äcklad av mig själv och sådana hemska tankar. Ville nästintill bara sjunka genom golvet och försvinna...
Nu är det väl lite bättre skulle jag nog säga. Gick och tog en dusch när jag vaknade igen några timmar senare och har nu ätit. Åt inte direkt mycket, jag märkte redan igårkväll när vi satt och skulle äta kvällsmat att jag hade absolut ingen aptit whatsoever. Klockan var liksom 8-9 på kvällen och sist jag åt var vid 12-12.30. Hade ingen aptit men tvingade i mig mat ändå. Jag vet att jag inte mådde helt bra igårkväll heller men ville inte prata om det. Vill inte sprida massa negativa saker runt min omgivning.
Tänkte prata lite om kroppkomplex och sånt. Ni som har kroppkomplex är inte ensamma! Jag själv har ju varit pinsmal sedan jag var liten och är fortfarande väldigt smal. Även lite underviktig eftersom jag inte följer den vikt jag egentligen ska ha i min höjd och ålder. Är ca 1,65 meter och 19 år, ska då egentligen väga mer än 52kg men väger mindre än 50. Väger mellan 47-48kg. Det pendlar ganska mycket därimellan.
Jösses natten säger jag bara... sov inte bra alls. Var väldigt trött och gick och la mig vid 11 och somnade väl vid 12. Sedan vaknade jag upp vid 4 på morgonen och kunde inte sova på ungefär 2 timmar. Låg där i sängen och frös. Mina tankar cirkulerade i 190 i huvudet och jag mådde rent psykiskt dåligt. Hade massor av tankar och trodde min ångest skulle börja komma. Lyckades faktiskt hindra den denna gången vilket är ett plus! Jag vet inte vad som riktigt orsakade detta men det var riktigt, riktigt tungt och jobbigt. Jag minns att jag kände mig värdelös, kände mig äcklad av mig själv och sådana hemska tankar. Ville nästintill bara sjunka genom golvet och försvinna...
Nu är det väl lite bättre skulle jag nog säga. Gick och tog en dusch när jag vaknade igen några timmar senare och har nu ätit. Åt inte direkt mycket, jag märkte redan igårkväll när vi satt och skulle äta kvällsmat att jag hade absolut ingen aptit whatsoever. Klockan var liksom 8-9 på kvällen och sist jag åt var vid 12-12.30. Hade ingen aptit men tvingade i mig mat ändå. Jag vet att jag inte mådde helt bra igårkväll heller men ville inte prata om det. Vill inte sprida massa negativa saker runt min omgivning.
Tänkte prata lite om kroppkomplex och sånt. Ni som har kroppkomplex är inte ensamma! Jag själv har ju varit pinsmal sedan jag var liten och är fortfarande väldigt smal. Även lite underviktig eftersom jag inte följer den vikt jag egentligen ska ha i min höjd och ålder. Är ca 1,65 meter och 19 år, ska då egentligen väga mer än 52kg men väger mindre än 50. Väger mellan 47-48kg. Det pendlar ganska mycket därimellan.
Jag har ju hört folk säga till mig att dom önskade dom hade min kropp och jag kan inte förstå varför egentligen. Jag är lite underviktig, fryser konstant även på sommaren och kan inte gå upp i vikt alls. Har alltid haft svårt med viktuppgång. Jag är för smal tycker jag, är inte alls glad över min kropp och har även blivit refarerad till anorektiker en gång vilket sårade mig djupt. Detta är inte något jag kan göra något åt för min ämnesomsättning är riktigt hög.
Jag vet att min ämnesomsättning en dag kan vända. Min biologiska pappa hade samma problem också när han var yngre och det vände sedan för honom. Får hoppas att det vänder snart så jag kan sluta frysa dag ut och dag in. Ha kalla händer och fötter jämt och även frysa som en tok på sommaren. Ser inte diekt fram emot vintern nu när det ska bli den kallaste vintern på ca 6 år.... ehhee....
(Laddaren är min vän hehe...)
Jag har inga muskler, är väldigt svag och skäms ibland när jag går i bikini. Jag vet att jag inte borde skämmas över detta men det gör jag. I dagens samhälle ska man vara smal, ha rumpa och lår och tanned as fuck (typ) men det är inte jag. Jag skiter väl i stort sett vad folk säger eller vad samhället tycks acceptera. Jag kallar mig själv normbrytare men när man får höra saker som att man ser ut att ha anorexia eller när människor säger till mig att jag borde träna etc etc. Det sårar ibland faktiskt. Så länge jag har hög ämnesomsättning så blir det svårt att ens bygga muskler. Kan ju äta i stort sett allt, fett som nytttigt, litet som mycket utan att ens gå upp ett kilo. Sedan är jag själv inte världens duktiga i detta då jag pendlar i aptiten också pga min mentala hälsa...
Jag vet att min ämnesomsättning är en av bovarna i detta. Det finns en till bov som påbörjade det ännu mer när jag var barn. När jag mådde så dåligt i den första fosterfamiljen (Läs bloggserien om du inte redan har gjort det) så slutade jag till och från att äta. Jag kunde strejka hela dagen och dom gånger dom tvingade i mig mat så ville jag bara spy. Dock kunde jag inte spy, har rätt svåra prolem med det (om inte minst idag). Dom gånger jag blev tvungen att springa efter maten ''för att jag inte skulle se ut som min far en dag'' gjorde det värre. Sedan mobbade dottern mig och kunde komma med kommentarer att ''Dina lår är feta!''. Detta sitter idag i mitt undermedvetna. Detta är något jag har i huvudet nästan varje dag, även fast jag inte alltid är medveten om det.
Jag vet att min ämnesomsättning är en av bovarna i detta. Det finns en till bov som påbörjade det ännu mer när jag var barn. När jag mådde så dåligt i den första fosterfamiljen (Läs bloggserien om du inte redan har gjort det) så slutade jag till och från att äta. Jag kunde strejka hela dagen och dom gånger dom tvingade i mig mat så ville jag bara spy. Dock kunde jag inte spy, har rätt svåra prolem med det (om inte minst idag). Dom gånger jag blev tvungen att springa efter maten ''för att jag inte skulle se ut som min far en dag'' gjorde det värre. Sedan mobbade dottern mig och kunde komma med kommentarer att ''Dina lår är feta!''. Detta sitter idag i mitt undermedvetna. Detta är något jag har i huvudet nästan varje dag, även fast jag inte alltid är medveten om det.
(Bara för man ler innebär inte att man alltid är glad och lycklig inombords...)
🍁