Om mina brister...

Hej!
 
Idag är en såndär dag där det är mulet och tråkigt ute samt att man inte har mått så bra innerst inne. Jag faller ofta in i perioder där jag mår ganska dåligt inombords men jag vill ofta inte visa det. Varför då? Det är ju bra att få ut saker och ting som tynger en? Jo visst är det så, dock så vet jag hur negativt det påverkar min omgivning, speciellt när andr ainte mår bra heller. Det blir liksom en ond cirkel!
 
Det hände lite saker under min födelsedag som jag inte vill prata om här. Bara det påverkade mig extremt negativt och mår fortfarande inte jättebra över det. Antar att det kommer sitta i några dagar kanske. Det negativa som hände triggade min ångest också. Jag kan säga att för mig så känns ångest som att jag kvävs inombords. Jag får svårt att prata, får svårt att andas och jag känner trycket bakom ögonen. Samtidigt så försöker jag hindra detta genom att ta det lugnt och andas, tänka på annat för jag vill inte att människor ska titta på mig när jag sitter och håller på att bryta ihop. När jag väl gråter när jag får en ångestattack så kan jag inte få ut ett ord ordentligt. Tar stop liksom.

Medd tanke på vad jag har varit med om i mitt liv, stressen jag hade i skolan under andra året i gymnasiet och när allting slår tillbaka är inte konstigt att det blir som det blir. Dock påverkar det ju mig väldigt negativt för jag vill inte visa mina brister. Jag vill inte visa min konflikträdsla exempelvis som jag fortfarande kämpar med. Jag vill inte visa när jag får en ångestattack eller håller på eller har precis haft det. Det syns såväl när jag har haft det kan jag säga... och jag vill inte visa det. Jag vet att människor brukar säga att det är okej att visa sina känslor men dom gånger jag har gjort det har det blivit en negativ effekt tillbaka. Vilket gör att jag skäms istället och måste kontrollera mina känslor. Även om det känns som att jag måste gå på en tunn lina 1000km från marken.
 
Hade även en dröm förra natten som gjorde mig rätt konfunderad och ledsen. Handlade om en väldigt god vän jag förlorade för inte så länge sedan. Vi pratade och umgicks, hade roligt som förut under våra pluggstunder (när man typ aldrig fick något gjort ändå).. Ja asså det påverkar mig fortfarande detta med tanke på hur nära vi stod varandra. Jag tänker inte tala om vad som hände mellan oss. Det är fortfarande extremt känsligt så jag tänker låta det vara privat. Där kom min rädsla över att förlora vänner för tro mig, det påverkar mig konstant med tanke på hur den första familjen tryckte in detta i huvudet på mig. Ytterligare en brist som förstärks när jag mår skit...

Hur gör ni när ni har era perioder? Hur gör ni för att hantera det som bäst? ❤️
🍁

Kommentera här: