Vad som fick mitt hjärta att brista...
Vi alla har på ett eller annat sätt varit med om när vi ser något hemskt, hur det tillslut kan tära på våra själar. Jag är rätt öppensinnad av mig som det flesta av er redan vet. Nackdelen med att vara så öppensinnad så är man väldigt mottaglig för energier och kan mycket enkelt sätta sig in i siutationen. Det är inte fel med empati, däremot när man ser/läser något hemskt, något traumatiskt (exempelvis hemska videos från krig, bilder eller böcker) ger en sådan hemsk sidoeffekt. Iallafall för mig.
Jag har väldigt lätt för att suga åt mig energin andra ger. Är någon väldigt ledsen blir jag också det, även om jag inte känner personen. Därför mår jag rätt dåligt över dom dagliga poster och bilder på tidningar om alla krigsoffer, framförallt barn. Detta som har pågått under en längre tid nu har laddat över mig rätt ordenltigt utan att jag ens tänkte kring det förrens innan vi skulle åka till Berlin.
En av sakerna vi skulle göra i Berlin var att gå till ett koncentrationsläger och för att förbereda oss mentalt så skulle vi se på en film. Filmen var Schindler's List och nog ett av dom bästa men hemskaste förintelsefilmerna jag har sett. Den satt i själen på mig. Jag höll mig i ca 3 timmar under filmens gång där man såg verklighetstrogna scener om när folk sköts till döds och så vidare. Jag kände som att jag själv var där oh vittnade allting och det slog till så hårt när slutet kom. Liksom: I did NOT see that coming.
När filmen var slut och vi skulle gå ut från lektionen så bröt jag ihop som ett barn. Visst det var mer än bara jag som grät på filmen men jag var nog den som bröt ihop värst. Nä men jag var rätt förstörd typ för jag hade liksom samlat all den energi, då jag har så lätt att känna mig i andras situationer eller så. Ja jag tror ni förstår.
Sådana saker får mitt hjärta att brista verkligen. Slå så hårt så det brister typ. Hela den dagen var jag nere och när vi väl var i Berlin och besökte det där koncentrationslägret... gud jag var en zombie där. Jag kände liksom allting och det var så hemskt. Jag kunde inte tro att jag stod på den mark hundra tusentals människor mist sitt liv under nazismen. Mist sina liv för människans ignorans. Jag kommer visa lite bilder från lägret som jag hade på mobilen. Resten av bilderna finns på min kompis kamera.
Vi var på Sachsenhausen för er som undrar.
Jag har väldigt lätt för att suga åt mig energin andra ger. Är någon väldigt ledsen blir jag också det, även om jag inte känner personen. Därför mår jag rätt dåligt över dom dagliga poster och bilder på tidningar om alla krigsoffer, framförallt barn. Detta som har pågått under en längre tid nu har laddat över mig rätt ordenltigt utan att jag ens tänkte kring det förrens innan vi skulle åka till Berlin.
En av sakerna vi skulle göra i Berlin var att gå till ett koncentrationsläger och för att förbereda oss mentalt så skulle vi se på en film. Filmen var Schindler's List och nog ett av dom bästa men hemskaste förintelsefilmerna jag har sett. Den satt i själen på mig. Jag höll mig i ca 3 timmar under filmens gång där man såg verklighetstrogna scener om när folk sköts till döds och så vidare. Jag kände som att jag själv var där oh vittnade allting och det slog till så hårt när slutet kom. Liksom: I did NOT see that coming.
När filmen var slut och vi skulle gå ut från lektionen så bröt jag ihop som ett barn. Visst det var mer än bara jag som grät på filmen men jag var nog den som bröt ihop värst. Nä men jag var rätt förstörd typ för jag hade liksom samlat all den energi, då jag har så lätt att känna mig i andras situationer eller så. Ja jag tror ni förstår.
Sådana saker får mitt hjärta att brista verkligen. Slå så hårt så det brister typ. Hela den dagen var jag nere och när vi väl var i Berlin och besökte det där koncentrationslägret... gud jag var en zombie där. Jag kände liksom allting och det var så hemskt. Jag kunde inte tro att jag stod på den mark hundra tusentals människor mist sitt liv under nazismen. Mist sina liv för människans ignorans. Jag kommer visa lite bilder från lägret som jag hade på mobilen. Resten av bilderna finns på min kompis kamera.
Vi var på Sachsenhausen för er som undrar.
Detta var någon form av memorial.
Här inne slängde man kropparna efter att man hade gjort obduktioner på dom och detta var i en källare. Bilden är dålig i kvalité för att jag hade en sämre mobilkamera.
Här var själva ingången till lägret vars järndörrar hade texten ''Arbeit macht frei'', vilket var en vanlig ''slogan'' på dom koncentrationslägrerna som man arrangerade under Hitlers regerande.
Jag kommer aldrig glömma detta... denna plats har sådan negativ energi att det påverkade mig i flera dagar, även när jag väl hade kommit hem från Berlin. Än idag kan jag inte glömma detta och allt hemsk man fick läsa och se där. Will never forget this...
🍁
🍁